...
orkar inte... vill inte... men kan fan inte låta bli... klumpen i magen försvinner ju aldrig... går som levande död och försöker andas känner varje andetag varje hjärtslag... har dig på näthinnan... e de det som kallas panikångest...? saknar så det suger i magen... längtar så hjärtat kan brist... har så mycket jag borde göra... så många måsten... men vill bara gå och lägga mig och sova...sova tills klumpen är borta... är så jävla trött... vet att jag inte kan sova bort klumpen jag måste rida ut stormen... det går över jag vet... fattar inte hur han har hunnit sätta sig så... hur han har kunnat förendra en till detta.. men som sagt innan fanns det väl inget kvar att förendra bara en menfull männsika som andades och levde på något fysiskt sätt... ska nog sluta känna nu... det är inte värt det... inte värt det...
\\
vem???...
Kommentarer
Trackback
